neaglad

Jag heter Nea Glad. That's it. Inga mellannamn eller konstigheter.
Jag tycker om mitt namn. Från början till slut.

Så har det inte alltid varit. Jag har under stora delar av min uppväxt hatat mitt efternamn. När det enda man vill är att passa in är det inte alltid så lätt att heta Glad. Jag fasade för upprop och presentationer. I och för sig har jag fått veta att jag inte var den enda som gjorde det på den tiden, så kanske kan man lida för sitt namn även om man inte heter just Glad.

Med åren har jag växt in i mitt efternamn och insett att det finns många fördelar med det. En så enkel sak som att jag slipper bli hopblandad med andra personer. Eller att man ofta blir mer nyfiken på vem en Glad är än vem en Svensson är.

Det sista jag ska ta upp: vill jag ge vidare mitt efternamn till mina barn?
Det är en fråga som jag faktiskt har tänk en hel del på.
Jag skulle nog säga nej. Jag älskar mitt namn, men det har också plågat mig mycket och jag är inte säker på om jag vill ge mina barn den skräcken som jag faktiskt hade för att säga mitt namn.
Detta beror såklart mycket på vad mina barns far heter i efternamn. Jag vill inte ge mina barn ett väldigt vanligt efternamn, men inte heller ett som de ska behöva känna obehag av.