höstmys
Hösten är underbar, även om jag fryser som en galning. Mycket te och tända ljus kommer det att bli för min del, nu när jag inte har någon partner att värma mig hos.
Update
Nu är jag riktigt mörkhårig igen. Jag har tyvärr ingen bild att visa just nu, men det kommer nog.
Godnatt
Höst
Solen har lyst, luften har varit isande kall och höstlöven har legat på marken. Vad mer kan jag önska mig? Mycket, men just nu räcker det här bra. I helgen när jag jobbade såg jag många fina höstträd. Kinda är uppenbarligen vackert på hösten också. Kylan har gjort mig fruktansvärt sugen på att köpa mössa och halsduk, så att jag är bredd på ännu kallare tider. En fågel (en söt fågel) visade i mitt öra att det är snö i Kiruna, vilket gjorde mig glad. Jag längtar dit, men ännu får jag ge mig till tåls ett tag. Under tiden ska ajg njuta at herr höst.
Klimatlöfte
Brunett tagen år 2007 och med lugg tagen år 2008.
Ungefär som en blandning av det blir det om jag både färgar håret och klipper lugg.
Idag var jag på mitt första möte som klimatambassadör, vilket kändes bra. Imorgon ska jag välja vilket löfte jag ska avge. Jag ahr tagit fram några som jag väljer mellan.
- Använd tygkasse
- Ät mer vegetariskt
- Cykla kortare sträckor
- Stäng av datorn
- Kör mjukare och sänk hastigheten
Gå in och ge ett löfte ni också! www.minplanet.se/kalmarlan
Måndagsmorgon
Som så ofta dricker jag just nu morgonte i en underbar muminmugg. Idag är det kärleksmuggen. Min första och min favorit. Kanske gör den mig extra kärleksfull idag? Vem vet.
nostalgi
När jag tittade på bilder och var nostalgisk hittade jag bland annat denna nördbilden. Jag insåg också att jag längtar tillbaka till sommaren 2008, med festival och andra festligheter. Till på köpet hittade jag lite gammal poesi och bra musik. Jag blir lite sugen på lugg, men har en bra anledning att låta bli.
Snart ska jag bo en hel vecka hos mina underbara ungar. Jag längtar!
Tungt
Jag vet att jag klarar det här.
familj
Ungefär så känns det just nu. Men tänker jag tillbaka har det funnits ljusglimtar också. Som till exempel när jag jobbade med min syster och blev helt uppfylld med hur underbar hon är. Jag blir tårögd bara när jag skriver det här. Det är nog svårt för någon utomstående att förstå hur mycket känslor det finns flätande i det. Men kanske gör det ingening. Vi är en liten sammansvettsad grupp, min familj och jag. En konstig grupp. En sån som ingen förstår sig på och ingen skulle vilja vara en del av.
... Jag skulle vilja ha någon som är en del av oss. I alla fall som vill besöka oss ibland. Och som vill vara en del av mig. Jag är hoppfull. Det är jag faktiskt. Fast just nu är det inte aktuellt. Just nu har jag nog att reda ut, utan att blanda in min konstiga lilla grupp. Det är så det får vara, just nu.
Stjärnfall
Efter önskemål från Bea publicerar jag min novell igen. Läs om ni är intresserade, annars kan ni ignorera den.
Det gjorde ont när hon höll i mig sådär. Som om hon försökte hålla sig fast för att inte falla rakt ut i universum.
Jag levde tillsammans med mamma i femton år, men jag förstod aldrig då. Jag förstår fortfarande inte helt och hållet, men det börjar klarna. De säger att hon är sjuk, men det vet jag inte om jag tror på. Från en sjukdom blir man frisk, men det kommer hon aldrig att bli.
Min pappa var snygg. Det vet jag eftersom mamma alltid undrade var min fulhet kom ifrån. Som femåring funderade jag mycket på det. Tänk om min pappa inte skulle vilja veta av mig eftersom jag var så ful. När han i framtiden skulle komma för att hämta mig alltså. Han skulle komma en vacker morgon och ta mig i sin famn. Mamma och jag pratade mycket om det. Egentligen var det nog det enda vi verkligen pratade om. Vi planerade allting i detalj och vi var lyckliga.
Mammas läppstift var det bästa jag visste. Hennes läppar blev knallröda och hon brukade pluta med dem innan hon skulle gå ut. Ibland när hon kom hem, ofta sent, var läppstiftet utsmetat och hon var röd i ögonen. Då visste jag att jag skulle hålla mig undan. Annars skulle hon ta i mig sådär hårt. Hon skulle släpa mig in på mitt rum och sedan låsa dörren. En gång lånade jag hennes läppstift när hon inte var hemma. Det såg lite konstigt ut, men fint samtidigt. Jag tänkte på pappa då och hoppades att han skulle tycka att jag var lite fin i alla fall.
Jag funderade aldrig på varför pappa inte var hos oss. Jag visste bara att han skulle komma och att det var mammans och min uppgift att vänta på honom. Jag kommer ihåg känslan av ära. Vi hade fått privilegiet att motta honom när tiden var inne. Jag brukade rita bilder av dagen då han skulle komma. Ärlig som jag var målade jag mig själv riktigt ful, medan han var vacker som en prins. Mamma hade sitt läppstift på sig, så klart, men det var inte utsmetat och ögonen var inte röda.
Senare förstod jag att pappa inte skulle komma, men mamma gjorde nog aldrig det. Hon fortsatte att vara den stjärna som höll sig fast i mig för att inte falla ut i universum.
Tomt
Jag känner att jag inte har någonting alls att skriva om. Är helt blank i huvudet. Men ibland är det väl så också. Jag borde plugga lite svenska, men överväger att helt enkelt lägga mig i sängen en stund och läsa istället.
Jag hade förresten möte med Wesik på Vimmerby Tidning idag, vilket var positivt. Han vill absolut ha mitt projektarbete och tycker att det lyfter tidningen. Dessutom fick jag beröm över insatsen i Kisa, vilket kändes kul. Att V gillade min novell gjorde inte heller saken sämre. Inte heller att Bea fick massa superberöm. Delad glädje är dubbel glädje :]
Jag fick ned några rader ändå.
Update
Bilder kommer förmodligen.
Musiken räddar mig ibland.
Rörig update
Just nu sitter jag med morgonte i senaste muminmuggen "adventure" och funderar på vad jag har glömt packa inför helgen. Jag sörjer också lite över att han inte har möjlighet att gå på Bokmässan i Göteborg. Det får bli nästa år.
Om jag ska uppdatera med lite vettig information, så kan jag meddela att jag fått ett mail från Victoria, som säger att jag har ett möte med Vimmerby Tidning på måndag, där jag ska presentera min idé angående projektarbete. Nu skrev jag precis en sådan förbjuden mening med alldeles för många bisatser, som är förbjudna i myndighetstexter. Vilken tur att alla mina läsare är så pass smarta att de förstår ändå, förhoppningsvis.
Annars får ni skriva arga kommentarer. ;]
Nu: Packa ihop det sista och åka till skolan för invigning.
Sen: Fixa en sista detalj och sedan bege mig mot Kalmar.
Trevlig helg!
-
I can tell that he's been flying
I saw him in the sky
Det är en känslosam dag idag, tydligen.
Jag vill inte sakna dig. Jag vill inte ens tycka om dig.
Jag kom precis på mig själv med att undra när jag ska
sluta skriva massa kryptiska saker som inte en människa
förstår sig på och börja med något vettigt.
Svaret är nog att jag måste få ur mig vissa saker, som
jag inte riktigt vågar skriva rakt ut.
Jag är helt enkelt precis som resten av människosläktet,
feg. Kanske blir jag modigare en dag, till dess får ni nog
stå ut med mina kryptiska inlägg då och då.
Kalmar
Imorgon åker jag till Kalmar för att hälsa på Peder och Anders,
samt fira att Peder blir ännu ett år äldre.
Som vanligt är jag dålig på att packa och kommer förmodligen
att ha bilen full med sådant jag egentligen inte behöver,
vilket ökar bensinförbrukningen och då även miljöförstöringen.
Jag får försöka packa lätt.
Gymmet
Idag har jag invigt skolans gym. Härligt att komma igång igen.
!
Jag har fått en praktikplats, vilket innebär att jag hoppar
upp och ned av glädje.
Fast just idag gör jag det inombords istället, eftersom mitt
illamående dämpar mig lite.
Livet är bra, trots allt. Och jag håller på att bli piggare.
Snart kan jag kanske leva som vanligt igen.
Nu ska jag laga te och plugga.
härliga höst
Löv på marken, solsken, men ändå inte varmt.
Till på köpet har jag ett nytt te.
Kan det bli bättre?
Absolut, men just nu duger det här bra.
14/9-09
Om jag hade dig
skulle ingenting vara perfekt
Men kanske
Kanske
skulle vi kunna vara svaga ihop
Och kanske
skulle du ge mig liv
Och jag
skulle kunna leva för dig
när du ville ge upp
Kanske
Expedition L
Det blev Expedition L av Erlend Loe.
Härligt att läsa något underhållande, lättläst.
ärrvävnad
Boken utläst för ett par dagar sedan. Mycket bra, men man bör
nog ha ett förhållande till autism för att uppskatta den.
För mig var den terapi och har frambringat många bra tankar
och många, många tårar.
Nästa bok skulle kunna bli en av Erlend Loe, som jag hittade
i Oskars bokhylla. Jag får fundera över det ikväll och återkomma
med besked imorgon.
jag vill vara svag
Jag börjar bli trött på den här leken. Trött på alla gissningar.
Jag vill att det ska fungera, men jag är rädd att jag inte kommer orka.
Jag vill inte behöva vara stark. Jag vill kunna krypa ihop i en trygg famn
och ligga där hela dagen om det behövs. Jag vill inte vakna ensam.
Jag vill kunna ge hela mitt hjärta. Jag vill våga göra det. Jag vill hålla
någon i min famn hela dagen när det behövs. Jag vill springa bland
höstlöven.
Imorgon är en ny dag. Då är jag stark igen.
Du och bara du
Som jag önskar, att du var här nu.
Här hos mig och kunde älska mig, som bara du kan.
Min bästa vän.
Till dig
som jag älskar så oerhört,
Maja
Jag har sparat
dina andetag i en ask
klädd i nattsvart sammet
Varje gång jag blundar
rusar vi i extas
Alltid mot nya drömmar
Du är mitt allt
5/3-07
Mitt hjärta
slits ur kroppen
för aldrig mer
ska det behöva älska
Och aldrig mer
ska jag behöva drunka
i kallsvett och tårar
8/5-07
Din kropp är tatuerad
under min fot
Som om kärlek inte fanns
och som om inga stjärnor lyste
hoppar jag upp och ned
tills ingenting finns kvar
Att älska,
är att förlora
5/3-07
11/9-09
Två steg bort
Tio steg, hundra
Det kunde var mil
Hundra mil
Jag måste springa
Tills nylagd asfalt
bränner sönder min fötter
och jag inte klarar mer
Då står du där
Alltid två steg bort
Jag vill
Fredagseftermiddag och jag har en helg full av tid framför mig.
Under gårdagen kom en våg av inspiration, som håller i sig,
även om jag fortfarande känner mig svag.
Jag är på rätt väg!
Jag vill. Jag, vill, jag vill, jag vill.
Det är underbart att vilja igen. Även om det är mycket jag inte kan få.
Jag vill skriva poesi igen, men det känns svårt.
Det känns som jag behöver fem timmars stenhårt fokus för att jag ska
kunna komma igång. Jag har inte de fem timmarna just nu.
Kanske, skulle musik på högsta volym, en kopp te och tusen tända ljus
ta mig närmare poesin. Kanske skulle jag bara få huvudvärk.
Jag läste nyss ett mail där jag ombads bli miljöambasadör.
Det lät spännande, så det ska jag försöka kolla upp lite närmare.
Jag har tusen frågor i mitt huvud. Tusen känslor i mitt hjärta.
Morgonte ur muminmugg
Jag vill tro att vi utvecklas, att det leder någonstans.
Jag vill vara harmonisk och leva min höstdröm,
som jag så längtar efter.
Jag vill läsa, gråta och fundera. Utveckla mitt inre.
Jag vill flytta. Verkligen, verkligen, verkligen.
OCH jag vill skriva. Jag vill känna att jag kan igen.
Jag är inte värdelös. Är jag värelös?
I'd do the stars with you, anytime.
Kassdag
Jag ska föreställt att vara en strong, independent woman,
men det funkar inte riktigt när man har en såndär kassdag,
när man tycker att man är sämst på allting.
Dumt att bli ombedd att skicka arbetsprov till praktikplatserna
just en sådan dag.
- Skicka det du är extra stolt över
Det är svårt när jag tycker allting jag skriver är kasst.
Jag ska be Victoria hjälpa mig imorgon. Förhoppningsvis säger hon inte:
- Jag vet inte Nea. Allt du gjort är kasst.
Nu är det nog dags för te och film, eftersom jag glömt min bok i skolan.
Fred
välkommen hem
Idag har jag tagit emot en ny älskling till samlingen.
Absolut en av de finaste. Den passar min sinnesstämning väldigt bra.
Får man ge upp?
Vissa stunder vill jag ge upp.
Jag ser ingen anledning till att fortsätta
i det här, som bara gör mig illa.
Men jag vill inte ge upp.
Det är inte min stil.
Konversationer och muminmuggar räddar mig från att gå under.
Och mamma. Alltid mamma.
svårt
Det börjar hända saker i Mukonoprojektet nu.
Härligt! Finns till och med preliminära datum för vår resa.
Det finns sånt som är svårt just nu.
Och så finns det sånt som är svårare.
Eller kanske är det ungefär lika svårt,
fast på olika sätt.
Det finns nog mycket som är lätt också,
men jag har lite svårt att se det just nu.
Ett tecken på att jag inte alls vilat tillräckligt
för att få tillbaka mina krafter.
Jag kämpar med det.
För övrigt kom hösten idag. Härligt regn sköljde bort det sista av sommaren.
Jag tog på sockor, hösttröja, gummistövlar och paraply för att traska till stan.
Fred
