neaglad

Gott efter träningen:
Naturell yoghurt (ekologisk) med valnötter (ekologiska), krossade linfrön (ekologiska) och rågfras.
Till det grönt te och en apelsin.

Jag handlade jättehärliga rättvisemärkta och ekologiska produkter idag. Bland annat cashewnötter och te. Köpte även ett par brukar honung av Anissa, en stark kvinna med mycket utstrålning.

Hemkommen från ett kallt, men ändå så varmt, Ukrina.
Den bitande kylan vägdes upp av den fantaskiska värme vi mötte från familjer och ungdomar. En stor tacksamhet fyller mitt hjärta.

Om några timmar åker jag till Ukarina. Har jag tur kan jag blogga lite därifrån, men jag vågar inte lovar något. Det ska bli en spännande och väldigt intressant vecka.

Ring mig helst inte. Smsa får ni gärna göra, men jag kan inte lovar att ni får svar.



Ibland önskar jag att jag kunde säga, att jag gav upp för länge sen.


Och som ett litet förtydligande till mitt tidigare inlägg. Ingenting har hänt. Jag är bara lika förvirrade som vanligt.

Förvirring, känslor, förväntansfullhet och trötthet omger mig nu.

Tankar runt kärlek, vänskap och min egen styrka snurrar i huvudet. Detta samtidigt som huvudet håller på att sprängas av en ständig värk. Jag ska göra mitt bästa för att bli frisk, för jag vill inte uppleva Ukraina genom en dimma.



Var hon vackrare än mig?

Stora tankar. Och små.

Ukraina rusar mot mig och jag tar emot det med öppna armar. Snart börjar väskan packa sig själv, möjligvis med lite hjälp från mig. Jag har föraningar om kommande problem med blixtlåset.

Snart kommer jag att börja gå igenom ekologiska produkter av alla de slag som jag tycker om. Jag hoppas det smakar!

Är det vintertröttheten som har slagit mot mig med full kraft?

Jag har precis återförenats med min mobil, efter en lååång tid ifrån varandra.

Då hans skärm satt ett sött meddelande:
Jag älskar återföreningar. Det ör underbart att vara hemma igen. Jag har saknat dig!

Framtiden är en stor värld, som rymmer så mycket. Just nu är mitt huvud snurrigt av tankar om vad jag vill fylla den med. Och kanske ännu mer, på vilket sätt jag vill fylla den. Och var.

Det jag just nu vill skrika ut är JAG VILL FYLLA MITT LIV MED BÖCKER, BÖCKER OCH BÖCKER. Men förmodligen behöver jag också något mer. Det kommer inte fungera i längden att bo i en bok, äta böcker och älska med böcker. Jag måste ha en plan B.





Vill jag ha dig nu, som jag hade dig förrut?

We were gonna live in a treehouse and make babies

Jag känner mig stark och motiverad inuti, men min kropp vill inte riktigt hänga med, för den känner sig sjuk.
Jag ska nog besegra den!

Mitt golv är fullt av texter, som jag ska sätta ihop till en enhet. Det blir ett intensivt jobb, men också roligt.





Baby we were made of gold

Skåne var bra, som vanligt.

Jag har hunnit med att införskaffa en balklänning, balskor och massa lyx från Body Shop.
Jag har hunnit med att umgås med härliga syskon och syskonbarn.
Jag har hunnit med att gå på moderna tillsammans med mamma och syster.
Jag har hunnit med att leva och njuta av Malmö.

Nu börjar allvaret.

Du är inte vackrast i världen
Världen är vackrast i dig


Livet kryper fram och fingrarna stelnar av kyla, men än kan jag skriva. Än kan jag långsant veckla ut min fingrar och trycka på tangenterna. Alltid finns det hopp!

Jag tänker påminna mig själv igen, min saga kommer att sluta bra.




Äntligen ett nytt år. Äntligen dags att börja om. Äntligen dags att bli en ny människa. Äntligen dags att bli en bättre människa. Äntligen. I dessa nya tider vill jag säga som Emil Jensen.

"Är det så att man ska förändra världen, vilket man naturligtvis ska, helst då över en natt, då krävs det att man pussar alla homofober, för det är lika hotfullt för dem som det skulle vara för George Bush om någon plötsligt förklarade fred mot honom."

You spin around me like a dream
We played out on this movie screen
and I said
Did you know I miss you?

Jag känner pressen att önska er alla ett riktigt gott nytt år, men jag tänker stå emot och istället be er komma ihåg att det bara är ni själv som i slutenden kan avgöra vad ni gör med era liv och hur sagan slutar.

Min saga slutar bra, det vet jag.
Men det betyder inte att det kommer vara lätt hela vägen.

"Med skrivtecknens form bekräftar jag dagligen mitt eget jag"

Jag ville skriva något, men vet inte vad. Det verkar vara så med mig nu för tiden.. Jag vet inte, helt enkelt.

Kanske är det då man bara ska låta livet gå och se vad som händer?