neaglad

Jag är så otroligt slut att jag har bestämt mig för att ha en "överlevnadsdag" idag.
Jag ska bara mysa och pyssla om mig själv. Sånt behöver jag för att överleva.

Recept på min överlevnadsdag:
1 st skogspromenad
1 st dusch med peeling för hela kroppen
1 st fotbad
1 st ansiktsmask
2 st lager nytt nagellack
1 st sällskapsspel med familjen
1 st superbra film

Today is the day.

Jag tänkte skriva lite tankar om min kalender.

Först och främst, TACK!
Jag är oerhört smickrad över att så många har följt uppdateringarna i min kalender. Det trodde jag aldrig. Ni anar nog inte vad det betyder.

Så vill jag också säga att jag har full koll på att det inte har varit särskilt hög kvalitet på den. Jag vill be om ursäkt för det. Från början tänkte jag att jag skulle skriva väl genomtänkta och bra inlägg varje dag, men det kunde jag tyvärr inte uppfylla.
Jag har helt enkelt inte haft tid. Jag har lyckats klämma in bloggen många gånger, när aldrig ens hade startat datorn i vanliga fall, så jag är ändå ganska stolt över att jag har haft så få förseningar på inläggen.

Jag hoppas att ni har en riktigt under bar jul, varesig ni firar den eller inte.

Och ni, sluta inte läs bara för att kalendern är slut. ;)

Framtiden är underbar.
Den har tusen möjligheter att erbjuda mig.

Många i min ålder oroar sig för framtiden. De vet inte vad de vill göra, om de kommer att klara sig och så vidare.
Jag vill göra så oerhört mycket. Och jag vet att jag klarar mig alltid. Visst kan det bli tufft, men bättre det än att inte våga.

Framtida tänkbara yrken:
* skribent av något slag
* fotograf

* beteendevetare
eller liknande. 
Självklart kan jag tänka mig vad som helst om det behövs.

Framtida tänkbara städer:
* Malmö
* London
* Paris
* Vimmerby (ja faktiskt, när jag blir äldre kan jag kanske tänka mig att flytta tillbaka)

Jag har lärt mig

Att umgås med mig själv.

Tidigare tyckte jag inte om att vara ensam, iaf inte längre stunder.

Nu älskar jag det.
Jag är en social människa, men också en ensamvarg.

Och jag trivs med det.

Jag vet att många inte förstår sig på mig, men det finns också de som vet precis.

Hade jag haft mer tid hade jag gått in på ensamhet bland andra, men det får bli en annan gång.

Jag drömde inatt.
Jag drömde den bästa drömmen jag någonsin drömt.
Jag drömde att min underbara, älskade Maja levde igen.

Att hon hade blivit frisk. Jag var lycklig.

Slut.
(Fan vad jag saknar henne)

Just nu är det min och Tonys planerade Kroatienresa.  

Alt 1: Vi bilar ner till Kroatien och stannar där i minst tio dagar. Bor antingen på hans släkts hotell eller på något annat.

Alt 2: Vi flyger till Venedig, bor där en helg och tar sedan båten till Kroatien och stannar där minst sju dagar.

JAG LÄNGTAR!

London med mamma var underbart. Italien med mellanstadieklassen var kul. Lanzarote var mysigt. Mycket mer långresor har jag inte varit på.

Det finns ett ställe som jag har varit på varje sommar i mitt liv (med undantag för ett fåtal gånger). Sommarstugan i Ängelholm. När jag var liten älskade jag det. Hela sommaren med kusinerna och hundra meter till havet.
När jag blev framåt elva hatade jag att vara där utan kompisar eller annat att göra.

Nu har vi sålt stugan och jag saknar den massvis. De sista åren vi hade den började jag verkligen uppskatta den. Ett underbart, vackert ställe att komma bort till och bara ha det skönt.  
Jag saknar att sitta vid havet.

Min mamma.

Min mamma är min förebild.
Jag tycker att hon lever ett föredömligt liv på många sett.
Men mest är hon min förebild för att hon har gjort mig till den jag är, lärt mig att jag är bra och att ingenting är omöjligt. Hon har kämpat och kämpat och varit så oerhört strak och jag är så jävla imponerad av henne.
Jag har svårt att få fram de rätta orden, för jag känner så starkt.

Mamma, jag älskar dig. Du är bäst.

All makt åt mig, för ett par skrivande minuter iaf.

Jag tycker att de här rubrikerna är väldigt svåra. Fick jag bestämma över hela världen skulle jag skapa fred, se till att alla blev lyckliga osv. Naturligtvis.

Jag tänkte ta ned det på en lite mer konkret nivå och som handlar om mitt eget liv.
Om jag fick bestämma en sak skulle jag ge handikappomsorgen en rejäl kick framåt!
För fan vad min mamma har fått kämpa för att få förhållanden, som inte ens är så bra som de kunde vara.

(Jag blir så jävla ledsen på er som inte ser längre än två meter framför er. Som inte ser att varje människa har samma förutsättningar och som är helt blinda för att de som inte har samma förutsättningar som ni också har känslor. Punkt.)

En riktigt klassisk rubrik idag.
Jag tycker inte att pengar är nr 1 i världen, därför kommer jag att svara på den här frågan ganska kort.

* jag skulle skänka pengar till behövande
* jag skulle ta med min mamma på en resa, för det behöver vi
* jag skulle spara
* jag skulle faktiskt köpa vissa saker, det måste jag erkänna. Ex: ny mobil, eftersom min är   fuktskadad.

Det allra bästa jag vet.
Glass, värme, att klä upp mig.

Yeah, det är inte fy skam, men efter att ha funderat lite har jag kommit på vad jag vill skriva om under rubriken "det bästa jag vet".  

Ett tillstånd. Att känna att jag kan vinna över hela världen.
Det infinner sig oftast när jag går med huvudet fullt med musik. Plötsligt börjar jag le väldigt och känna att allt är möjligt och att jag faktiskt kan förändra.
En så liten sak som att le mot nästa person jag möter förändrar. Om än så lite.

Jag önskar alla människor den känslan, för den är oövervinnelig.

Jag hade kunna skriva "kärlek, fred, lycka", eller något annat väntat, men detta blev mitt svar. Jag hoppas att någon kan få ut något av det, eller till och med känna igen sig.

Jag har aldrig tittat särskilt mycket på TV.

Just nu följer jag inget program alls, eftersom Top Model tog slut igår.
Det följde jag eftersom jag är väldigt intresserad av foto, inte för att jag är ytlig.

Om jag följer någon serie på TV så går den ofta på SVT ca kl 20.00 på tisdagar. Det brukar vara nordiska serier om vanliga/udda människor. Det verkar inte vara någon annan än jag och min familj som ser de här serierna.

Serier som OC, One Three Hill och allt vad de heter undviker jag helst, eftersom man blir fast i dem direkt men får inte ut särskilt mycket av dem. Alltså, slöseri med tid enligt min mening.

TV-program som jag ser ibland och tycker är lite roliga:

Babben, parlamentet, två och en halv män osv.

FÖRTYDLIGANDE!
Jag vet att dte är många som tittar på OC och liknande program och det har jag absolut ingenting emot. Därför skrev jag "enligt min mening". Jag vet också att de programmen jag nämnde nedan inte är särskilt seriösa. Det är inte heller meningen. Alltså, inget ont mot er som ser de programmen, men för MIG SOM PERSON känns det som slöseri med tid att se dem. Är jag tydlig nog?

Mitt träningsschema såg ut ungefär såhär terminen som har varit.  
Mån: dans
Tis: promenad
Ons: step-up

Tors: simma

Fre: rida
Lör, sön: promenad ibland.

När jag inte är i skolan eller tränar umgås jag med min pojkvän, mina vänner och min familj. Den tid som blir över försöker jag ägna till att skriva, fotografera och läsa. Tyvärr blir det alldeles för lite av det.

Att läsa är underbart!
Tyvärr jag har väldigt lite tid för det just nu.
Om jag skulle välja en favoritförfattare så skulle det nog vara Erlend Loe just nu.
Han skriver annorlunda, roliga och tänkvärda böcker.
Doppler, Naiv. Super. och Blåst, är några tips på böcker av honom.

Det jag tycker är viktigt i en riktigt bra bok är att den får mig att fundera.

En annan mycket tänkvärd bok som jag kan rekommendera är
Brev från ljusårs avstånd av Jostein Gaarder.

Flickan från ovan av Alice Sebold är en väldigt bra för dem som tycker att spänning är viktigt.

En vacker dag rekommenderar jag kanske er att läsa min egen bok. Who knows.

Jag går första året på gymnasiet, för andra gången.
Förra året gick jag samhäll med inriktigt på dans i Västervik. Jag valde att byta skola på grund av resorna och att jag har problem med min rygg, vilket försvårade dansen lite.

Det finns en individ i hela världen.
Som jag saknar så oerhört.

Som gör så fruktansvärt ont.

Att alltid ha dig nära, är det finaste jag någonsin har förlorat.

Jag har byggt upp en mur, för att överleva.
För att klara av att möta vardagen utan dig.

Jag kan inte skriva någon samlad text om det här.

MAJA JAG ÄLSKAR DIG. JAG VILL INET LEVA UTAN DIG.

Och nu gråter jag igen.

Till dig

som jag älskar så oerhört

Jag har sparat
dina andetag i en ask
klädd i nattsvart sammet
Varje gång jag blundar
rusar vi i extas
alltid mot nya drömmar

Du är mitt allt

5/3-07

Jag tänkte dela upp er i fyra delar, för att gör det hela lite mindre komplicerat.
Flickorna, Västervik, klassen och långväga vänner.

Flickor, det är svårt att prata om er, eftersom vår relation är så jävla komplicerad. Rent utsagt. Jag har varit besviken och sårad. Jag har varit villig att lämna Vimmerby och allt som har med staden att göra (utom min familj såklart).
Jag tror att jag har hittat et bra sätt att säga det här på i en av Magnus Ugglas texter.

Men vad är det då som gör att jag är kvar

fast jag har sagt jag ska gå

Kan det va kärlek

Kan det va så

att jag nog älskar er ändå

TACK för allt. Ni är bäst. Och nu gråter jag.

Jag älskade skolan i Västervik. Jag trivdes där och med er. Och, jag saknar er fruktansvärt. Ni har varit med och utvecklat mig något otroligt och jag vill verkligen tacka er för det.
Extra tack till Robin, Johanna och Love. Ni anar inte!

Jag saknar Västervik. Det betyder inte att jag tycker illa om att gå i Vimmerby. Jag är väldigt glad att jag har hamnat i en så bra klass. Att ni tar hand om mig trots att jag är där så sällan. Vi har mer än två år kvar i skolan och det ska vi klara ihop.

Till sist, mina långväga vänner. JAG ÄLSKAR ER. Tusen förlåt för att jag har så lite tid med er. Jag önskar att jag var bättre på planering och allt sånt där. Jag kan bara tacka för att ni står ut med mig.

Matilda. Jag skulle inte klara mig utan dig. Jag tror inte att jag behöver säga mer.  

Vegetarian eller inte?
Den frågan har förföljt mig länge.

Båda mina föräldrar var vegetarianer i ca 15 år. De började äta kött igen när jag var runt tre år. Vi äter fortfarande mycket vegetariskt hemma. Ungefär hälften av maten kan man nog säga.
Jag ljuger om jag säger att jag är överförtjust i ärtor och bönor, men jag ljuger också om jag säger att jag är överförtjust i kött. Jag har alltid fått kämpa med att äta ordentligt, så varför ine köpa lite extra med bönorna?
Jag vet inte. Åsikt?

Favoritmat: Det är nog tortillas just nu, hur tråkigt det än låter.

Jag tycker att kläder är ett jätteroligt uttryckssätt. Som ni kanske har förstått vill jag visa vem jag är och lägga in mig själv i allt jag gör. Även i min klädsel, vilket iofs inte är så konstigt eftersom det brukar vara det vanligaste sättet att uttrycka sin personlighet på.
En skillnad mellan mig och många andra kan vara att jag inte vill hålla mig till en stil. Jag tycker inte att min personlighet kan dras inom en snäv kategori, så varför ska då min klädsel behöva göra det? Jag klär mig i det jag känner att jag hör hemma i.
Mode? Jag både älskar och hatar mode. Jag tycker inte om att klä mig helt moderiktigt och se ut som alla andra. Däremot älskar jag att få nya inspirationer och följa utecklingen av modet.

Hur skulle jag då beskriva den typiska "Nea-stilen"?
Det är jättesvårt. När jag skulle klippa mig senast blev jag ombedd att göra det. Då sa jag en blandning mellan oldfashion, Marilynglamour och lite mer åt rockhållet. Jag gjorde också liknelsen "hellre kappa och basker än skinnjacka".

A bit of a lady, men ändå inte. På något finurligt sätt. :]

Jag föddes 00.15 den 18 juli 1990.
Som lite var jag väldigt framåt. När jag var ca ett åt lärde jag mig att prata och efter det pratade jag hela tiden. Enligt min stolta mamma lärde jag mig att prata bra väldigt fort och kanske är det därför jag sitter här idag och vill bli skribent.
Jag skulle nog säga att jag var lite av en pojkflicka. Kanske har det att göra med min mammas feministiska inställning. Jag har inte blivit uppfostrad till någon "liten flicka". Klättra i träd, bygga med lego och leka med bilar var saker jag tyckte om lika mycket som att till exempel leka med dockor.
Jag var kreativ redan som barn. Tv eller film existerade knappt i mitt liv. Istället älskade jag att pyssla med allt möjligt, så som att måla, skriva brev eller pärla.

Man kan nog säga att jag är ganska lika mig själv som liten. Jag har haft ett par kritiska uppväxtår där jag absolut ville vara sådan, utan strävade efter att bli så lik alla andra som möjligt. Lucky me, som hittade tillbaka till mig själv :]

Min familj är allt.

Pappa Ingvar: Jobbar som lärare, men har just nu ett friår och läser till specialpedagog på Linköpings universitet. Innan han var gift med min mamma var han gift med en engelska (som numera bor i Sverige), Gilli. Tillsammans fick de två barn.

  
     *   Bror Daniel: Ca 34 år. Jobbar som programmerare om jag har förstått rätt. Bor i Malmö med fru Sofia
          och dotter Klara, 2 år.

     *   Syster Hanna: Ca 32 år. Doktorerar inom Engelska språket. Mor i Malmö med sambo Björn och son
          Erik, 2.5 år.

Mamma Maria: Är snart färdigutbildad socionom. Är väldigt lik mig. Fast det är väl tvärt om.

Bott i England under ett par år. Var där gift med Peter och fick ett barn.

     *   Syster Ulrika: 21 år. Har Autism och går sista året på särgymnasium i Hultsfred. Bor varannan vecka
          hemma och varannan vecka i en lägenhet i Storebro. Dit hon så småningom ska flytta helt.

Och så var det jag, som bor hemma med mina föräldrar och är ynka 17 år.

Som ni kanske lade märke till är jag den enda av mina syskon som inte är halvengelsk, vilket är lite tråkigt. Men är man menad att vara tråkig svensk så är man. 

Min familj är som sagt allt. De har format mig till den jag är och jag skulle aldrig vilja byta ut dem. Min systers Autism har utvecklat och sammansvetsat oss oerhört. Samtidigt som den även har splittrat oss många gånger. Det här får jag återkomma om, för annars blir det här inlägget alldeles för långt.
Puss till min familj.

Jag bor i ett gult, ganska stort hus med min familj.

Vårt hus består av fyra våningar, varav två är källare och vind, som inte är inredda. Alltså innehåller de mest skräp :]

Jag bor på andra våningen i ett nymålat, vitt rum. Mitt rum innehåller skrivbord med dator och cd-spelare, stor garderob med spegeldörrar, säng och TV. På väggarna har jag just nu tre stora tavlor och min gitarr.

Eftersom det är viktigt för mig att vara för mig själv, så är det viktigt att jag trivs i mitt rum. Jag älskar att inreda och tycker att mitt rum ska stå för den jag är. Därför är mitt mål att allt jag ska ha på mina väggar ska vara egenskapat. Just nu har jag målat två av mina tre tavlor. När jag har tagit det rätta fotografiet, så kommer det upp en förstoring av det.

En anledning till att jag ska trivas i mitt rum är för att det är här jag skapar. Det är svårt att skapa om man inte hittar den rätta stämningen.
Det kan jag definitivt göra  i mitt rum, med en kopp te :]

En allmän beskrivning av hur jag ser ut.

Jag är lång, ca 175 cm. Jag har lockigt, just nu kort hår och blå/grön/grå ögon.
Folk brukar säga att jag har långa ögonfrasar, men själv skulle jag säga att de är ganska vanliga.
Min kroppsbyggnad är ganska vanlig. Skulle jag välja någon form så skulle jag nog säga att jag är päronformad, med små bröst och lite större/bredare rumpa.
Mina fingrar är långa, men mina naglar vägrar att bli det. Tyvärr.

Jag tycker att utseendet är viktigt. Förmodligen inte på det sättet som ni precis tänkte. Jag tycker att det är viktigt för att det ger ett första intryck och talar för vem man är som person. Jag tycker alltså inte att det är viktigt att se ut som något ideal. Jag tycker inte heller att man ska döma någon efter utseende. Absolut inte. En persons utseende är något intressant och vackert, hos alla människor.
Hur mycket tid man lägger ned på sitt utseende är upp till var och en. Det jag tycker alla ska ha som mål är att de ska trivas med sitt utseende. Så enkelt är det. 

Jag heter Nea Glad. That's it. Inga mellannamn eller konstigheter.
Jag tycker om mitt namn. Från början till slut.