familj

Please don't take a picture, it's been a bad day.

Ungefär så känns det just nu. Men tänker jag tillbaka har det funnits ljusglimtar också. Som till exempel när jag jobbade med min syster och blev helt uppfylld med hur underbar hon är. Jag blir tårögd bara när jag skriver det här. Det är nog svårt för någon utomstående att förstå hur mycket känslor det finns flätande i det. Men kanske gör det ingening. Vi är en liten sammansvettsad grupp, min familj och jag. En konstig grupp. En sån som ingen förstår sig på och ingen skulle vilja vara en del av.

... Jag skulle vilja ha någon som är en del av oss. I alla fall som vill besöka oss ibland. Och som vill vara en del av mig. Jag är hoppfull. Det är jag faktiskt. Fast just nu är det inte aktuellt. Just nu har jag nog att reda ut, utan att blanda in min konstiga lilla grupp. Det är så det får vara, just nu.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0