desperation

Jag är duktig. Jag håller ordning, skriver mina söta små listor för att ha koll på mitt liv.
Jag skrattar, jag älskar. Fan vad jag älskar.
Jag vill ge, ge, ge. Jag tror mig kunna ge utan att få.

Men när allt ställs på sin spets, vem är jag då? Vad ska jag göra när jag sitter på golvet,
med alla mina listor och all gränslös kärlek snurrande runt mig?
Jag är inte ett dugg bra. Det är jag faktiskt inte.
Jag borde stötta och älska, men jag kan inte, när tusen pinnar slår bort fötterna under mig.
Och jag som alltid har sagt att jag har bra balans. Duktiga Nea har bra balans och ramlar aldig.
Nu ligger jag platt på golvet och klarar ingenting.

Förlåt. Jag ber er, förlåt mig.
Förlåt för att jag tynar bort, i min ensamhet.
Nea

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0