neaglad

Ibland är det tung. Ibland vill jag bara gråta. Så är det.
Jag har valt att stå ensam och jag tycker att jag gör det jävligt bra.
Men jag kan inte förneka, att ibland känns det som slutet.
Att veta att vad som än händer, står jag alltid där tillslut.
Alldeles ensam.
I härtskärande val. I skrikande sorg. Och med bultande hjärta.

Jag älskar er. Tro inget annat. Ni ger mig liv och jag är evigt tacksam.

Men, ändå värker det ibland. Och kanske ska det vara så, för jag älskar trots allt livet.
Inte utan lycka, men inte heller utan värk.

Ta vara på livet, även i sorg.
Nea