neaglad

Jag är duktig.
Och jag är så jävla trött på det ibland.

Jag röker inte, snusar inte, dricker inte för mycket.
Jag har bra betyg och förnuftiga åsikter.
Jag motionerar varje dag och äter nyttigt.
Jag är trevlig och försöker vara lika mot alla.

Jag gör allt det här för mig själv och för att det är jag,
men ibland känns det som det går för långt.
Går inte duktigheten till överdrift när man hela tiden
känner sig dödstrött och inte får någon tid över till själen?

Ibland känner jag mig som en jävla moralkärring.
Och det är inte meningen.
Jag vill leva och känna mig fri, samtidigt som jag har ganska
starka åsikter om hur jag bör leva mitt liv.
(Observera, hur jag bör leva, inte någon annan)

Jag tror att det är många andra duktiga personer
där ute som känner igen sig i det här.
Det är svårt att veta vad som bör göras, om något alls.