neaglad

Heja söndagar! Absolut.
Jag älskar dem. Och jag vet att jag är ganska ensam om det.
Men vad gör det? För jag kan alltid gå och småle för mig själv,
medan ni andra gråter. Love visade oss en dikt, som jag
skulle vilja lägga in här nu, men jag kommer tyvärr inte ihåg den.

Found it!

C-dur
När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snön i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela stade skrattade.
Förbipasserande leenden -
all log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han.

En musik gjorde sig lös
och gickm yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.
En darrande koompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

Idag var det inte så. Vimmerby levde. Jag levde,
alla andra levde. Promenaden var fylld av människor.
I alla åldrar och alla former. Och ingen log,
bakom uppfälld krage.

Nu, ett bad senare, sitter jag här och lyssnar på Timo Räisänen
och hoppas på framtiden.