neaglad

Min hals är som taggtråd.

Låt oss bli de som försvann.
Låt mig bli målet för din kärlek.

Och det var väl inte en tår?
Tänd eld på dina tankar!

Förvirrad? Kanske är jag det. Jag tänker mer nu.
Jag har väl kommit så långt i hjärtats läkprocess att
jag kan tänka utan att gå sönder.
Varför känner jag mig så ensam? Jag är inte ensam.
Jo, det är jag. Längst inne är jag ensam. Där finns bara jag.
Någon dag, kanske, någon kan ta sig in.
Jag hoppas det. Att någon vill och orkar riva muren.
Någon gång.

Någon dag ska jag skriva om mitt syskonskap.
Jag skriver ner det här, så kanske jag kommer
ihåg det senare.