neaglad

Mycket händer. Känslor svajar och åker bergochdalbana.
Förvånansvärt nog mår jag relativt bra. Jag gråter inte (!)
och jag deppar inte. I alla fall inte så mycket som jag borde.
Kanske var det här precis rätt. Kanske har jag bara lyckats förtränga.

Eftersom jag ägnat en del tid med mina kära studentvänner börjar
det kännas lite ledsamt att jag skutit upp min student ett år.
Samtidigt är jag jätteglad för deras skull. Om nårgra timmar ska
jag möta dem utanför skolan när de springer ut i vuxenlivet.

Jag har en fin bild på Lina och Lucke Indian, eftersom jag
inte packat upp mina flyttlådor än har jag ingen sladd som kan trolla
in den i datorn. Kanske kommer den senare.

Eftersom systers assistent är sjuk jobbar jag med henne idag ända
fram till utsparken och hinenr därmed inte köpa väska och övrig som jag
egentligen behöver till kvällen. Jag får klara mig ändå. Tänkte ägna tiden
åt att packa upp i alla fall endel av min flyttsaker. Även slå in lite presenter.

Jag lever och jag klarar mig ganska så bra. Det är jag stolt öve.r