Pengar och skolan i La Paz
Okej. Äntligen har jag ett par minuter över för bloggen. Och jag har till och med å, ä och ö. Anledningen till den lyxen är att jag här på svensk-bolivianska skolan jobbar med att översätta brev till barnens faddrar i sverige på eftermiddagarna. Jag skulle överdriva om jag sa att det var roligt, men det är ett viktigt arbete som ingen annan kan hjälpa dem med.
Hittills har det nog blivit ungefär 100 brev om betyg, julfirande och presenter för min del.
Under en vecka har vi ägnat förmiddagarna åt att jobba med de små barnen i Kinder. Ett gäng supersöta och busiga femåringar, som har kämpat hårt för attt lära sig läsa och skriva skrivstil(!).
Tyvärr fick vi veta igår att barnen slutar den här veckan, så nu får vi inte träffa dem mer förrän avslutningen nästa fredag. Måndag till torsdag kommer vi att göra lite olika saker under förmiddagarna och såklart översätta brev på eftermiddagarna. Bland annat blir det något som liknar sommarskola för de barn som inte klarat examinationerna.
Desiree tillsammans med våra fina barn i kinder.
Kanske är dags att uppdatera lite om de 2000 kronorna som ni hjälpt mig att få ihop. I början av tiden på skolan frågade vi ledningen vad de behöver till barnen och idag har vi äntligen fått veta att vi ska få en lista med vad de tycker vore bra på måndag. När vi har godkänt listan ska de få peengar att handla för och sedan ska vi få kvitton som bevis. Framför allt handlar det om pennor, block och annat material som de behöver, men vi ska också se till att det blir endel leksaker och annat som är kul. Bland annat tänkte vi spara lite av pengarna för att själpa köpa lite bollar och hopprep. Vi skulle också vilja ge dem några världskartor, för det verkar inte finnas alls här.
Pippidockan som jag köpte hemma i Sverige fungerar inte riktigt här, för det är så många barn och de leker bara ute, så jag tänker ge den till ett barnhem som en av de andra tjejerna praktiserar på. Jag är säker på att den kommer att uppskattas. Hoppas att det känns okej?
Kommentera gärna här om ni har några åsikter.
Mer personligt är att nästa onsdag ska jag få veta vilket av barnen som blir mitt och mina föräldrars fadderbarn och att jag kommer att få tillfälle att träffa honom/henne innan jag åker.
Utsikten från mitt fönster.
Hasta luego. Ta hand om er.
Hittills har det nog blivit ungefär 100 brev om betyg, julfirande och presenter för min del.
Under en vecka har vi ägnat förmiddagarna åt att jobba med de små barnen i Kinder. Ett gäng supersöta och busiga femåringar, som har kämpat hårt för attt lära sig läsa och skriva skrivstil(!).
Tyvärr fick vi veta igår att barnen slutar den här veckan, så nu får vi inte träffa dem mer förrän avslutningen nästa fredag. Måndag till torsdag kommer vi att göra lite olika saker under förmiddagarna och såklart översätta brev på eftermiddagarna. Bland annat blir det något som liknar sommarskola för de barn som inte klarat examinationerna.
Desiree tillsammans med våra fina barn i kinder.
Kanske är dags att uppdatera lite om de 2000 kronorna som ni hjälpt mig att få ihop. I början av tiden på skolan frågade vi ledningen vad de behöver till barnen och idag har vi äntligen fått veta att vi ska få en lista med vad de tycker vore bra på måndag. När vi har godkänt listan ska de få peengar att handla för och sedan ska vi få kvitton som bevis. Framför allt handlar det om pennor, block och annat material som de behöver, men vi ska också se till att det blir endel leksaker och annat som är kul. Bland annat tänkte vi spara lite av pengarna för att själpa köpa lite bollar och hopprep. Vi skulle också vilja ge dem några världskartor, för det verkar inte finnas alls här.
Pippidockan som jag köpte hemma i Sverige fungerar inte riktigt här, för det är så många barn och de leker bara ute, så jag tänker ge den till ett barnhem som en av de andra tjejerna praktiserar på. Jag är säker på att den kommer att uppskattas. Hoppas att det känns okej?
Kommentera gärna här om ni har några åsikter.
Mer personligt är att nästa onsdag ska jag få veta vilket av barnen som blir mitt och mina föräldrars fadderbarn och att jag kommer att få tillfälle att träffa honom/henne innan jag åker.
Utsikten från mitt fönster.
Hasta luego. Ta hand om er.
Kommentarer
Trackback
