Att inte vara tillsammans mer

Att separera. Flytta isär. Sluta älska varandra, fast man kanske gör det ändå. Att inte höras för att låta hjärtat läka, men samtidigt fyllas med så mycket energi av att få prata av sig om allt och inget. Att känna varandra utan och innan, men inte få dra fördel av det. Att träffas, men inte få vara nära.
-
Att samtidigt känna sig stark, behaglig och till freds med tillvaron.
-
-
Jens och jag har flyttat isär och det är sorgligt, fruktansvärt på många sätt och samtidigt bra. När jag tänker tillbaka och ser allt det fina vi hade, för det var mycket, känns det så konstigt, så dumt och så fel att vi inte ska få ta del av det längre, någon av oss. Samtidigt behöver vi det här, båda två. Vi behöver vara själva, leva våra liv ensamma.
-
-
Nu bor Sessan och jag i en liten etta vid Möllan i Malmö. Och vi trivs jättebra. Vi gosar, busar, bråkar och får då och då besök av fina själar.
-
Kort sagt, mitt liv går vidare och det känns bra.
-
-
Jag har dessutom stickat mitt livs första halsduk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0